Så här kommer en rapport om hur mitt liv har varit,eller i alla fall en del av hur mitt liv har sett ut sedan jag skrev sist.
Den 30 september ringde Dagmamman och undrade om något hade hänt kvällen innan med Elias arm,men nä det hade det ju inte,nu kunde han inte röra armen alls och han skrek så fort man rörde vid den. Jag åkte och hämtade honom och hans arm hängde lealöst utefter sidan. Åkte in till Kungsbacka sjukhus,de gjorde en pilux,tror jag det heter dragning,för de trodde att armen gått ur led,röntgade den.Därefter fick jag en ny läkare som gjorde samma sak som den förra drog i hans lilla arm och han skrek trots smärtstillande,han kollade röntgenbilderna men kunde inte se något.
Fick remiss till östra. Detta tog 3 timmar,så ingen orkade köra till östra på kvällen, Elias hade inte ont i sin arm bara om han försökte använda den så han sov faktiskt gott hela natten.
Östra sjukhuset 8.00 träffade sköterska som tog temp gav smärtlindrande och fick träffa en annan sköterska som drog i hans arm så att han skrek,sedan väntade vi och väntade för att därefter träffa läkaren som drog i hans arm så att han skrek,för femtielfte gången stackar min lille=(.
Väntade därefter lite till på att Kungsbacka skulle skicka röntgenbilderna bara det tog 2 timmar.
Läkaren gick på lunch i 1,5 timmar medans vi fick träffa en sköterska som sa att vi skulle gipsa Elias arm det stod så i papperna. Sköterskan gipsade, vi fick vänta på läkaren som till slut kom för att konstatera att gipset satt för lågt och förklarade för oss att han hade en spricka i armbågsleden.
Av med gipset träffade en annan som men hjälp av ytterligare en gipsade på nytt,därefter hemfärd efter 6 timmar.
Vill inte säga vad jag tycker om vården det bli många fula och hemska ord så jag hoppas ni själva kan förstå vad jag tycker utan dem. Elias sover uruselt sedan gipset så någon vidare sömn har man inte fått sedan dess,plus att både jag och han har fått en förkylning.
Hoppas jag kan berätta något trevligare nästan gång.
Ha det bra=9
